Har du märkt att när du ska fotografera några personer och när de upptäcker det, så stannar de upp med det de gör och tittar i stället in i kameran. Är det flera så ställer de sig på rad, lägger sina huvuden ihop, håller om varandra, som om de inte skulle få plats i bilden annars. Linslus. Sådana bilder gillar jag oftast inte! Jag vill ha spontana bilder där personerna är sysselsatta med något.
Därför gick jag 2011 en tredagarskurs för Marcus Johansson, www.icepic.se, där det ingick gatufotografering, eller street photography som det oftast kallas. Marcus är duktig och jag gillar hans sätt att arbeta. Man bara flanerar runt i stadsbilden, har ögonen öppna och plåtar det som kommer framför linsen.
Men det gäller att känna av ljuset, situationen och söka komponera bilderna så att de blir anständigt bra. Det roliga är också att man ser en mängd ytterligare detaljer när man kommer hem och detaljgranskar - detaljer man inte såg i vid tagningen.
Jag tycker om att gå på marknaderna i Frankrike och Turkiet. Där ser man ofta lokalbefolkningen som exponerar sina färgglada produkter på kreativa sätt. Så var det på matmarknaden i Kuşadasi. Jag såg en korvförsäljare som klätt in sitt stånd med korvar. Vad skulle svenska hälsomyndigheter sagt om detta?
Jag vandrar normalt med kameran dold bakom mig och lyfter diskret upp den i ögonhöjd vid tagningen så att de inte ska märka att jag plåtar. Detta lyckades i detta fall. Jag tog ett flertal bilder med 1/125 s, bl. 7,1, ISO 200, brännvidd 18 mm.
Vad jag inte såg förrän hemma var att ägaren av ståndet är den som sköter pengarna och kassaboken. Hans försäljare har ryggen mot kameran och han diskuterar med en kund. Men se på kundens ögon. Litar han på försäljaren? Och se på damen bak äggen som städar med borsten i högsta hugg till vänster. Och potatisen på andra sidan. Långt ifrån hur det ser ut i ett snabbköp.
Men gatufotografering kan också skjutas från höften. Pröva höftfotografering! Med autofokus behöver man inte bekymra sig om avståndsinställningen. Svårigheten är i stället bildbeskärningen eftersom man inte har någon bild att se på. I stället håller jag ögonen på motivet och trycker i rätt tidpunkt. Ibland ställer jag in seriebildstagning för att sedan kunna välja Bilden. Det blir många bilder att slänga när man sorterar hemmavid.
I Turkiet är det gubbarna som dominerar stadsbilden. De sitter på caféer och på gatan och dricker sitt te, spelar kort eller backgammon eller bara snackar. Plötslig såg jag ett par som satt mitt på gågatan och spelade bräde med den obligatoriska åskådaren intill. Kameran var klar på 1/160 s och 800 ISO. Objektivet var inskjutet för att skydda mot slag vilket gav brännvidden 17 mm. Det var bara att rikta in från höften och fyra av. Ingen märkte något och jag tågade hem.
Det är två som spelar, men se på åskådarens grimas. ”Ja, vad ska man göra nu då?” och alla fimpar som ligger och skräpar. Nästan alla män i Turkiet röker mest hela tiden! Allt detta såg jag först hemma och originalbilden är något beskuren här.
På fotokursen fick vi även pröva på att prata med personer och fråga om vi kunde få fota dem. Vi svenskar är blyga och ovana att prata med de man inte känner, så det gäller att komma över blygheten och man märker att de flesta känner sig glada att bli plåtade. Spontaniteten kan försvinna, men ofta går det bra i alla fall.
Jag flanerade i Gamla Stan och såg en morfar i en gränd. Han lekte med sitt barnbarn och kastade upp henne i luften. Det såg så gulligt ut att jag frågade om jag fick fotografera dem. Det gick bra! Och han fortsatte att kasta upp henne framför mig. Tråkigt bara att jag inte kom ihåg att be om namn och e-post så jag kunde skicka över resultatet. 1/250 s, bl. 5, 400 ISO, 17 mm.
Det finns mycket mer att säga om gatufotografering och detta är mina personliga synpunkter. Det är bara att du prövar själv, det är både roligt och utvecklande. Sätt igång!
/Gösta